Jag har haft möjligheten till ett toppen jobb och arbetat mycket nära individer inom en verksamhet. Eftersom jag fått chansen till att bli Socionom då jag helt överraskande kom in på Socionomprogrammet. Ärligt talat var ansökan det bara något jag gjorde för att jag rent envist ville ansökan fast att jag till 100% "visste" att jag skulle få avslag då jag ej gjort Högskoleprovet. I och med att jag behöver minst en dags obligatorisk närvaro i veckan ville jag byta tjänst då min frånvaro skulle påverka min nuvarande tjänst/individerna för mycket än mitt samvete tillåter. Så jag hade ett samtal med min chef om att jag önskade en annan tjänst där verksamheten är mindre känslig och inte så beroende av just mig. Min chef var positiv till min önskan och hen sa att hen skulle titta på det. Jag kan säga att det inte är det med lätt hjärta jag vill byta. Så gick det max 2 dagar, jag arbetade Lille julafton när veckobrevet kom ut. På vägen hem började jag få (härligt) glada tillrop via meddelanden av mina kollegor. Det visade sig att de skrivit att "namn byter tjänst". För mig blev det helt fel, jag fick ingen återkoppling av chefen, vi hade ett personligt möte, jag förväntade mig en personlig återkoppling. Det påverkar mig mycket och har mått dåligt sedan dess. Det gör att jag har svårt att tänka på annat, jag har uppenbart fått en låsning runt det. Jag var från början stressad över att behöva byta tjänst, inget trivialt för mig. Jag känner att jag sviker dem, jag har lovat att det skulle ta några år innan mina studier (till beteendevetare) blev färdiga. Ja så var fallet innan jag kom in på Socionomprogrammet.
Jag är så lojal, jag tycker att jag sviker individerna som jag arbetar med. Jag har mardrömmar var natt, vilket jag inte brukar ha. Drömmer om individerna och hur jag sviker dem. Ja inte helt rationellt ;)
Vad innebär autistisk låsning för mig?
För mig får jag det i olika grader, symtomen är främst att det är återkommande negativa tankar, ett malande som när jag kan, måste aktivt hantera. Ibland kan jag inte hantera det, det beror på hur personligt det är för mig, tror jag. Mina autism symptom är främst personliga, som jag skrivit tidigare. Vid en låsning kan jag få "shutdown" vilket innebär att jag inte kan prata för mina tankar tar över för mycket, jag går låååångt in i mig själv. Jag blir selektivt stum, jag har verkligen inte förmågan att få fram ord. Eller om det är lättare låsning så är det just tankar som jag får jobba med att pusha bort eller försöka resonera med mig själv (som idag). Är det riktigt illa, vilket är mycket sällsynt så kan jag få ett meltdown med självskadebeteende i form av huvud slag eller dragning i håret. Tack och lov något som är mycket sällsynt idag, efter diagnosen. Ett meltdown kan i nuläget främst handla om att jag blir arg och har svårt att själv reglera mig och är för rakt talande än vad som är socialt acceptabelt.
Min lösning
På denna låsningen var att skicka ett meddelande till chefen och fick ett snabbt svar med ursäkt till att allt går i rasande fart, vet att hon har mycket att rodda i. Så nu är det genast bättre :-D